Det första du skall göra
Alla alléer är inte biotopsskyddade. Nyplanterade alléer och barrträd omfattas inte av biotopskyddet. Skyddet träder ikraft då träden är 20 år gamla eller 30 cm i diameter brösthöjd (det som inträffar först). Ansökansförfarandet om biotopskyddsdispens får utföras av markägaren, entreprenören eller den som planerar åtgärden. De ska för Länsstyrelsen beskriva vad som ska göras och hur. Blanketter för detta finns på respektive läns webbplats.
Länsstyrelsen kan ge dig mer detaljerad information om de bestämmelser som finns och ge vägledning om hur prövningen går till.
Gällande skötsel så är normalt underhåll okej att genomföra utan dispens från biotopskyddet. Det innebär att man får ta bort mindre grenar och mindre döda grenar som inte påverkar trädens vitalitet, liknande som vid en uppbyggnadsbeskärning. Man får även fortsätta att hamla redan hamlade träd eller andra små beskärningar. Större ingrepp (t ex restaureringshamling, större kronreduceringar och grenkapningar, tillskapande av högstubbe) kan skada trädets naturvärden. Kontakta i de fallen länsstyrelsen för ett samråd om vad som är lämpligt att göra och om dispens behövs eller ej.
När och vem ska jag kontakta?
Kontakta naturvårdsenheten (eller motsvarande) på Länsstyrelsen i god tid. Helst några månader innan den planerade insatsen. Även akuta åtgärder kan ta ett par veckor att få beslut om.
Nyplanterade träd
De första två åren efter planteringen är det viktigt att se till att träden får tillräckligt med vatten under sommarhalvåret. Planterar du träd i den rekommenderade storleken 12–14 cm i omkrets i brösthöjd är det viktigt att du inte glömmer att kontrollera bevattningen inom maximalt två veckor. Mängden av vatten varierar efter vädret och läget där trädet står. I snitt brukar man vattna cirka 30 liter per gång varje eller varannan vecka när det är varm sommar. Bevattningssäck är en bra lösning. Annars är det bra att skapa en bevattningsskål kring stammen för att vattnet inte ska rinna bort.
Du kommer att veta när det är dags om du använder täckbark som täckande material kring stammen. Är jorden under täckbarken torr är det dags att vattna. Det finns också jorgfuktighetsmätare som kan hjälpa dig att hålla koll på rätt bevattning.
Kontrollera att stabiliseringsbanden är spända. Det är viktigt att stammen står helt still de första åren, för bättre rotning.
Vård och hävd
Det viktigaste med alléer är att se till att de befintliga träden bibehålls, att se till att det helst finns regelbundna avstånd mellan träden samt att vårda allérna.
Det enklaste och ofta viktigaste är att hålla efter uppväxande sly mellan träden och att röja bort vatten- och stubbskott. Var rädd om träden vid underhåll. Försök undvika att skada rötterna med maskiner. Var extra försiktig vid klippning av gräs kring nyplanterade träd. Det händer mycket ofta att den yttre och den inre barken skadas av tråden under grästrimmern.
Om din allé står vid en asfaltsväg som halkbekämpas med salt – försök begränsa mängden salt eller sluta helst helt med det. Saltet påverkar trädens rötter negativt. Träden har då svårt att få ut vatten och andra ämnen ur jorden. Deras vitalitet försämras i längden vilket ger transparenta kronor.
Alléträd blir gamla och åldras precis som andra träd. En successiv föryngring kan ske genom att nya träd planteras mellan eller bredvid de gamla utan att dessa behöver tas bort. Döda träd, som är värdefulla för många växter och djur, kan lämnas kvar om man inte tycker att de misspryder allén eller medför fara för byggnader eller människor. Många, om inte alla, kan på sikt bytas ut och ersättas med nya träd.
För att inte miljöerna för de lavar som är beroende av dammpåverkan ska förstöras är det angeläget att grusvägar längs trädraderna inte asfalteras eller på annat sätt beläggs.
Om allén har breda vägkanter, som sköts med slåtter under sensommaren då höet tas bort, förbättras livsmiljön ytterligare för många växter och djur.
En annan del av underhållet är beskärning av träden. Vi beskriver här förenklat vilka typer av beskärningar som görs på alléträden och när de bör göras. Det är alltid bra att fråga ett proffs innan man sätter igång.
Unga träd: Uppbyggnadsbeskärning – träden är små (upp till 20 år efter plantering) och ingreppet görs för att bygga upp kronan på rätt sätt. Det är nu man lägger grunden för den kommande kronan.
Medelgamla träd: Växtbeskärning, säkerhetsbeskärning – utförs vid behov och består av gallring av kronan, borttagning av opassande eller farliga grenar, reduktion mot vägen och uppstamning.
Gamla träd: Vitaliseringsbeskärning, säkerhetsbeskärning – gamla träd brukar ha breda kronor. Grenarna är väldigt långa och tunga och olika naturliga defekter blir fler. Forskare tror att det inte finns något träd över 100 år utan åtminstone en hålighet i något stadium. Detta kan innebära risker för människor genom att grenar kan fläka sig och falla på vägen eller hela träd kan blåsa omkull på grund av sin storlek eller sviktande livskraft. Beskärning av gamla träd skall ske i samförstånd med Länsstyrelsen.
Bäst tid för alla typer av beskärningar är juni till september – förutom säkerhetsbeskärning och vissa undantag.
Några undantag:
Alm – beskärs vintertid då risken för almsjukans angrepp är lägre.
Körsbärsträd – beskärs under sen höst på grund av blödning.
Kraftig beskärning (hamling) – görs helst tidig vår.
Vad händer med träden efter beskärningen?
Träden mår bättre dels för att rotsystemet försörjer färre grenar i kronan, dels för att de grenar som finns kvar i kronan får mer ljus. Ingreppet ska vara försiktigt och man ska helst undvika stora snitt. Beskärning kan upprepas efter cirka 5–10 år.
Hur tål träden beskärningen?
Det är alltid ett ingrepp. Träden får sår och reagerar. Såren läks genom att torka ut och försvinner så småningom under barken.
Finns det några normer för rätt beskärning?
Ja, de heter EAC-normer. Alla utbildade arborister skall känna till dem.