Grova och gamla träd – jätteträd
Jätteträdsbeståndet minskar långsamt men kontinuerligt i flera regioner samtidigt som rekryteringen är långsam eller saknas helt. Antalet grova jätteträd (med en omkrets över 4 meter) i Sverige bedöms uppgå till 35 000 varav cirka 3 000 finns inom naturreservat, biotopskydd och naturminnen. Cirka 70 procent utgörs av ekar.
Den nuvarande minskningen av antalet grova jätteträd bedöms uppgå till 0,5–1 procent årligen. Skador samt avverkning av enskilda jätteträd utgör ett påtagligt problem i synnerhet i tätorter men även i odlingslandskapet. Upphörd hävd och igenväxning av kulturlandskapet bedöms vara det allvarligaste hotet mot beståndet av jätteträd. Åtgärdsprogrammet fastställer kriterier för att bedöma gynnsam bevarandestatus för jätteträd med utgångspunkt från frihet från konkurrenskraftiga träd, frånvaro av fysisk skadeverkan , tillräcklig återväxt samt trädkronans vitalitet.
ur rapporten ÅTGÄRDSPROGRAM FÖR SÄRSKILT SKYDDSVÄRDA TRÄD (rapport 5411, år 2004)
Med särskilt skyddsvärda träd avses:
- jätteträd: träd grövre än 1 meter i diameter på det smalaste stället under brösthöjd
- mycket gamla träd: gran, tall, ek och bok äldre än 200 år. Övriga trädslag äldre än 140 år
- grova hålträd: träd grövre än 40 cm i diameter i brösthöjd med utvecklad hålighet i huvudstam enligt figur på nästa uppslag
- barklösa partier: värdefulla delar av träden, ta hänsyn till vedlevande insekter och trädlevande svampar
Särskilt skyddsvärda träd definieras här således med utgångspunkt från egenskaper hos det enskilda trädet. Både levande och döda träd ingår i definitionen. Särskilt skyddsvärda träd är ovanliga i vardagslandskapet och bör som regel betraktas som omistliga oavsett om de påträffas i skogsmark, odlingslandskap eller urbana miljöer.
Träd som inte uppfyller något av kriterierna kan naturligtvis ändå ha ett kulturmiljövärde eller värde som livsmiljö för rödlistade arter. Förekomst av rödlistade arter på träd som ej uppfyller kriterierna beror emellertid ofta på särskilda förutsättningar (till exempel hög luftfuktighet) snarare än egenskaper hos det enskilda trädet. Äldre träd av till exempel alm, ask, rönn , oxel, asp och sälg uppfyller endast ibland kriterierna men är en biologisk bristvara och bör betraktas som naturvärdesträd . Naturvärdesträd är definierade enligt de svenska FSC-kriterierna. Detta gäller även för lavar och mossor.
Det tar lång tid innan träd utvecklas. Den långa ”leveranstiden” utgör en viktig del av den bevarandeproblematik som åtgärdsprogrammet belyser närmare. En stor del av de särskilt skyddsvärda träden i kulturlandskapet saknar tillräckliga bevarandeåtgärder och deras antal minskar långsamt men kontinuerligt. I synnerhet ekar och före detta hamlade lövträd är starkt beroende av ett traditionellt hävdat odlingslandskap och har ett kontinuerligt behov av frihuggning och hävd. Hotbilden för särskilt skyddsvärda träd i kulturlandskapet är komplex men omfattar främst igenväxning efter upphörd hävd, utebliven beskärning samt avverkning eller skadeverkan i människonära miljöer.
Små träd (under 40cm diam.) kan också ha håligheter, svampar etc. Tänk även på det.
Även fleråriga fruktkroppar (svampar) är värdefulla.
Text:
- Olle Höjer, Naturvårdsverket
- Svante Hultengren, Naturcentrum AB