Träd som en symbol har varit med människan från början. Träd finns i urgamla myter och berättelser och symboliserar ofta kopplingen mellan jorden och himlen. Träd har sedan urminnes tider symboliserat ett slags husvakt, då de ofta dominerar omgivningen med sin storlek.
Träden har varit viktiga vänner under hela människans resa. De har gett oss ved till brasan, material för olika instrument, redskap, leksaker och vapen. De har även en viktig roll som byggmaterial.
Träden har skrivit sig starkt in i vår gemensamma historia som mäktiga solitärer, skog, holmar och alléer.
När startade alléernas existens? Vem har kommit på idén? Och varför?
Vi måste ta oss långt tillbaka i tiden. Vi behöver faktiskt gå mer än 3 000 år tillbaka för att komma till alléernas ursprung. Alléer finns daterade redan år 1 500 f.Kr i de gamla civilisationerna i Egypten, och det finns skriftliga bevis på att alléer på den tiden även fanns i Palestina, Grekland, Indien och det romerska riket.
Det var dåvarande härskare som lät träden planteras i rader kring vägar för att skydda gående inför den brinnande solen och för att fräscha upp vägarnas omgivning. Levande skugga gjorde resan bekvämare samtidigt som allén symboliserade makt.
Alléerna kom till Sverige under 1600-talet med barocken och rokokon. Några alléer kan ha planterats redan under 1500-talet.
Alléer började att anläggas vid slott, bruk och herrgårdar. Avsikten med alléerna var att de skulle bidra till att forma en ståndsmässig omgivning i motsats till bondens mer nyttobetonade landskap.
En strävan efter att försköna samhället gjorde att alléer betraktades som värdefulla. I Europa var det framförallt Frankrike och Italien som gjorde att alléerna blev en del av dagens kultur. Ordet allé kommer just från franska och betyder ”att gå eller gång”. Ordet används med små ändringar i väldigt många europeiska språk.
Till Sverige kom alléerna antagligen på 1500-talet. Då började alléer anläggas vid slott, bruk och herrgårdar. Avsikten med alléerna var att de skulle bidra till att forma en ståndsmässig omgivning i motsats till bondens mer nyttobetonade landskap.
I samband med laga skiftena under 1800-talets första hälft började alléer även planteras vid gårdar och andra större egendomar, till och med i Norrland även om det sägs att alléer från början brett ut sig från söder. Vackra björkalléer kunde man nu hitta ända uppe i Umeåtrakten. Alléer har också anlagts som läplanteringar och utmed allmänna vägar.
Vanliga alléträd är lind, ask och alm men även björk, oxel och pil förekommer. Alléträd i städer har ofta beskurits till önskad form av estetiska skäl. Böndernas träd användes ofta för lövtäkt.
Från andra världskriget och framåt har antalet alléer minskat på grund av den starkt ökande bilismen som krävde bredare vägar. Samtidigt har intresset hos allmänheten rasat fram till för bara några få år sen, men den trenden har vänt. Intresset för vårt levande kulturarv ökar igen!