Avenue
Boulevard
Esplanad
Lövgång
Aveny
En aveny är en bred gata som ofta kantas av planterade träd. Gatan leder ofta fram till en speciell eller framträdande byggnad eller plats.
Ordet kommer av franska ”venir” från barockens tid och betyder ”att anlända”. Det är bildat av verbet ”avenir” (komma till ett ställe), som har sitt ursprung från latin.
Avenyer är inte vanliga i Sverige. Några exempel är Kungsportsavenyen i Göteborg, Järnvägsavenyn i Linköping samt Första, Andra och Tredje avenyen i Hässleholm.
Väldigt kända och vackra avenyer finns i Frankrike och USA.
Esplanad
Esplanad är en bred gata framför en fästning eller ett slott. Träden är ofta planterade i mitten av två körbanor. Ordet är en blandning av franska ”esplanade” och spanska ”esplanada” som betyder ”göra jämnt”.
Även detta ord kommer ursprungligen från latin.
De nylagda esplanaderna är idag ofta stora trafikerade vägar eller även lugna strandgator där det gömda ordet ”promenad” verkligen har sin plats. Esplanaderna underlättar dessutom orienteringen i stora städer. På 1600-talet skulle esplanaderna genomkorsa stora städer. Ibland användes de också som brandgator.
Exempel på en esplanad i Sverige är Karlavägen och Valhallavägen i Stockholm och Rådhusesplanaden i Gävle.
Boulevard
Boulevard är en stor oftast trädplanterad gata i en stor stad. Sitt ursprung har den i 1670-talets Frankrike.
Den ursprungliga betydelsen av ordet boulevard är ”fästningsvall”. Ordet kommer från franska, men själva grunden är dock germansk den här gången.
Ordet boulevard började användas i Paris på den tiden då Louis XIV rev stadsmurarna och planterade långa alléer istället för dem. Och det är just till Paris man ska åka om man vill se de mäktigaste boulevarderna.
Lövgång
Lövgång är en liten gång mellan mindre växter som buskar eller träd, eventuellt klätterväxter. Växterna som är planterade på ömse sidor av gången kan vara slutna högst upp och utforma en grön tunnel. Växterna kan även få stöd av olika böjda stöttor. Som småträd används ofta framodlade sorter av nordiska trädslag som växer långsamt och förblir relativt små även som vuxna.
Lövgången var vanlig i renässansträdgården. Dess anspråkslöshet gjorde den antagligen populär i Sverige eftersom många blommor inte klarar av det nordiska klimatet.
Lövgångar kan man betrakta som minst lika värdefulla som alléer. Vissa svenska lövgångar är flera hundra år gamla.